.

har packat allt utom mina kläder och kaffebryggaren nu, och kan erkänna att de inte var utan att de rann en tår ner för kinden. det känns jätte jobbigt att flytta från en plats, lägenhet, läget, vänner, salong och allt runt omkring. det känns som att sluta ett förhållande med någon man hållit kär. det kanske låter löjligt. men det är sant. det var som en smäll rakt i ansiktet, men jag har inte insett de förns nu, idag, när jag packat ner alla mina behörigheter. hela mitt liv som en gång kännts så självklart. att se mina flyttkartonger byggas till ett stor berg, ett berg av mitt liv. mitt liv. det här kanske kan ha vart mitt livs misstag. men som en klok vän sa, 'det här är bara början. när du kan staden så bra som nu, kan du den bättre tills nästa gång.' jag vet att det här inte kommer vara sista gången jag bygger upp mitt liv i den här staden. jag hoppas att storstaden kommer sakna mig och kämpa för att få mig tillbaka. och att nästa gång kommer det bli ännu bättre. men jag saknar det redan.


tack för mig,
hej.